man väljer inte sin familj

det är alltid lika kul med släktmiddagar. Konstellationen SLÄKT är ganska speciell bara den, och när SLÄKTEN sedan samlas på en MIDDAG, och ska låtsas umgås som VÄNNER, kan ytterst intressanta situationer uppstå.

Det var länge sedan jag var på en ordentlig - dramatisk och härligt konfliktfylld - släktmiddag. Det var länge sedan jag var på en stor släktmiddag över huvud taget. Släktmiddagar i mindre skala är dock en relativt vanlig företeelse i min familj, i alla fall på mammas sida. Ikväll var det kräftskiva hos mormor och morfar, med morfars syster, ena mostern med familj, morbror med fru - och jag. Familjer är som sagt ytterst intressanta konstellationer, eftersom man inte VÄLJER sina familjemedlemmar, och därför kan det också uppstå intressanta diskussioner. Mest underhållande är när folks respektive ska lägga sig i en familjediskussion och det blir helt fel. När traditioner ifrågasätts. När vardagsmönster rubbas. Som att ta rosen på tårtan. Eller alldeles för stor bit. Det är då osynliga regler plötsligt blir synliga, och det är då det kan bli farligt. Och intressant.

Ikväll uppstod visserligen ingen värre diskussion, men man märker ändå att någon går och irriterar sig på någon annan och att någon annan inte alls håller med en tredje. Samma visa varje middag, samma mönster och samma diskussionsämnen. Men det kanske är så det ska vara? Eller är jag ensam om att tycka mig se detta mönster? Tycker övriga familjemedlemmar att släktmiddagar är de mest givande och varierande tillställningar som finns? Tveksamt. Nej, någonstans måste alla vara medvetna om denna struktur där det komiska är att alla - även jag - väljer att fortsätta i samma gamla banor, trots denna insikt. Så alltså: oavsett om jag är ensam om denna medvetenhet eller ej så spelar det ingen roll eftersom ingen annan heller visar det eller gör någon ansträngning till att försöka ändra på något. Jag kan alltså lika gärna fortsätta spela med och iaktta bäst jag vill, och samtidigt låta andra att göra samma sak. "Vi gör som vi alltid har gjort" som man säger. Känner att det här inlägget bara flummar ut mer och mer. Kommer jag själv ens orka läsa det? Troligen inte. Nu ska jag sova. Och jag tycker om min familj.