hemlös

människor är ett intressant släkte. För närvarande befinner jag mig på ett hostel, och här finns det många olika typer av människor. Känns som att jag är tillbaka till sommaren och tågluffen igen. Hur jag hamnade här? Ja, vad gör man om man har ett glapp på fyra dagar mellan sitt flyttande och vännen som man planerat bo hos plötsligt inte kan ta emot en? Hostel Aloha! Fråga till den spanske yngligen för två minuter sedan: "do I need a password for the internet?" Svar: "......." och lite senare: "yes?". Sorry, men spanjorer är verkligen inte de bästa på engelska.

för att spinna vidare på ämnet "fan för män" (se föregående inlägg) så blev jag ganska mycket väldigt upprörd idag också. Här går man från métron, kl är runt 22.30, och plötsligt stannar en ung fransos sin moppe och säger något till mig. Jag anar oråd, men vill inte vara oartig, så jag säger: "oui?". Svar: "vous voulez aller avec moi?", ett smile och en snabb rörelse mot bönpallen. NEJ!!!!! Fan. Vad är problemet med folk? Grejen var att den här snubben var ung, kanske 25, inte helt ful och när jag sa "non" så åkte han iväg direkt. Men skäms han inte?!?!? Plocka upp en jävla 19-årig svenska på gatan, har han inget bättre för sig? Är det normalt? Vad är det jag missar?

Jobbjobbjobb. Jag gillar att man får ta med sig mat hem när man stänger. Sallader, frukt, kakor, bröd, youghurt, chokladmousse... Kommer bli så himla fet av att jobba på det där stället. Vad har jag ätit för onyttigt idag? En mjuk chokladkaka, en halv pain au chocolat och en cookie. Mums.

björn is back

DN har berättat för mig att gustavsson är tillbaka, så nu har jag spenderat senaste halvtimmen med att youtuba björn gustavsson. Inte mycket nytt, men klippet från melodifestivalen, med engelska kommentatorer...alltså jag döör!:D

Idag (eh...enligt klockan igår) fyller min kära stora lillebror år. Tanken att jag inte skulle få sjunga för honom på morgonen, smussla med paket och äta saffranskrans blev tillslut olidlig, och mitt under grammatiklektionen kände jag hur tårar letade sig ner över mina kinder. Vad är det som händer med mig? Jag som alltid trott att jag har svårt för att gråta; jag gråter ju hela tiden! Så mycket känslor på en gång att man inte vet var man ska ta vägen. Härligt.

Ikväll åkte jag och min spanska vän upp i Eiffeltornet. Första gången för mig!! Tyvärr kom vi lite sent, så vi fick inte åka absolut högst upp, men jag måste säga att jag är tveksam över om det behövs. Man ser grymt långt även från mitten. H.P. is the shit!

Annars har jag idag: Skrivit slutprov i fransk historia-och litteratur, jobbat, ätit Nutellacrêpe och jaa...hade nästan lyckats förtränga det: en jävel tog på mitt bröst idag. DEN FÖRBANNADE JÄVLA MANNEN TOG PÅ MITT BRÖST!!! Jag blir så upprörd att jag skakar. Känner mig så grymt FÖÖÖRNDEEEDRAD OCH KRÄÄNGT. GAAAAH!!! Börjar nästan gråta igen. För att berätta kort: Jag hoppar av métron, kl är kanske 21, jag talar högljutt i telefon på engelska, möter en medelålders man i en trappa, hinner uppfatta att han säger något till mig och plötsligt har han lagt sin äckliga hand att krama åt mitt bröst. FY FAAAAAAAAN. Jag snurrar runt och svär högljutt (på engelska), inser när jag ser hans min att det kanske inte var det klokaste att göra honom upprörd, så jag vänder och springer ut ur den jävla métrogången. Det var länge sedan jag hört mig själv säga så fula saker som jag gjorde på väg hem. Jag kokade av ilska.

För att avsluta med något mer muntert innan jag nu ska sova: imorgon ska jag titta på en lägenhet som verkar grymt bra, jag ska på fotoutställning och jag ska äta middag på restaurang.

Fan för män.

pluggpluggplugg

Jag och plugg är ingen bra kombo. Jag älskar att plugga, det är inte det, men jag har så jädra svårt att BÖRJA. Det jobbiga är att när jag har någonting jag måste göra, tänker jag på det hela tiden och det slutar med att jag lyckats övertyga mig själv om att "ja, jo men jag har nog gjort det jag ska ändå". Som att det räcker med att TÄNKA PÅ Napoleon för att kunna skriva en uppsats om honom. Skämtet. Och nu sitter jag här, det borde jag inte göra. Klockan är sent och mitt huvud är mos. Ska jag gå och lägga mig istället? Ja, kanske det. Skita i allt? Ja, kanske det. Som igår då? Ja, kanske det.
Bis.

snart en månad

Ok, snart har jag varit här en månad och tiden har gått så grymt fort!! Gällande franskan måste jag erkänna att jag legat på latsidan och pratat en hel del svenska - och engelska, men vafan... Har i alla fall blivit grymt mycket bättre på att förstå.

Idag köpte jag ett par jeans, jag var desperat. Lyckades hitta den enda klädaffären som har öppet på söndagar, så nu är jag 85 € fattigare och ett par mellanblå, utsvängda (!) jeans rikare. På jobbet är det tydligen regel att man ska ha blå jeans. Eh, som att jag äger jordens mest vanliga plagg?

Igår berättade jag för min Mme att jag flyttar ut sista september; "d'accord, pas de problème.". Jag ska flytta ihop med tre svenskor och jag är grymt pepp!! Weehee!!:D

jag kan inte sjunga därför sjunger jag i kör

ja, det är sant. idag sjöng jag i kör. Senast jag var med i en kör var...gymnasiet? och det var ju grymt seriöst. Eh, nej. Jag saknar min orkester! Min sax! Min flöjt! Fikapauserna! Akustiken! Om man inte kan sjunga är det en klar fördel att kunna nyttja ett instrument, typ en saxofon, som kirrar själva ljudjobbet. Be mig spela ett A och jag spelar ett A. Be mig sjunga ett A och jag sjunger...ett E? Nej men ok, helt värdelös är jag inte, men det ÄR svårt! Och jag ska fortsätta. Jag ska fanimig bli bättre.

reed goes perfect day

idag har jag gråtit två gånger. Första gången var när jag läste min kära systers mail (för trettiofemte gången) och svarade på det. Andra gången var till en film, på bio.

Jag har egentligen svårt för att gråta till film, jag menar, tårögd kan man ju bli, men det krävs mycket till för även kinderna ska bli blöta. Jag älskar att gråta!

"le premier jour de reste de ta vie", fint foto, fin story, skratt, bra musik och bra skådisar. Och franskt.

LYCKA

picnic i det gröna

barockmusik, turister och värme. Versailles var över förväntan!! Åk dit!!

läsk i Paris

ok, antar att ångesten lagt sig. Det var ju trots allt kul igår. Och i de här 100 € ingick faktiskt middag på restaurang.

Weee jag ser fram emot ikväll!! Typ fem svenska tjejer, som knappt känner varann, och helt random ska ses och prata Paris!! Och snacka om att det blir läsk för mig.

PARIS PARIS PARIS PARIS PARIS PARIS PARIS PARIS PARIS PARIS PARIS PARIS PARIS PARIS

en fet jävla ångest

sansa dig. SÅ farligt var det inte.

Nejdå, jag gjorde bara av med 100 € på en natt, hånglade upp min f.d. kollega, tappade bort min vän (och hittade henne igen) samt gjorde bort mig för min Mme imorse. Och nu ska jag guida runt min gamla kollega, och tydligen ragg, i Paris i femtielva timmar.
JAG DÖÖÖR.

söndag sent

nu ska jag sova. Bara några rader...
Inte klokt vad senaste veckan gått upp och ner. Humörmässigt alltså. Just nu känns det bra. Imorse kändes det piss.
Idag var jag på ett infomöte, riktat till ungdomar som kommer hit för att bo och plugga, arrangerat av Svenska Kyrkan. Alltså: Finns det sånt?!? Säger ganska mycket om hur många svenskar som åker hit. Cirkus 40 svenska vilsna tjejer (endast två killar!) samlade under samma tak. Jag träffade nya vänner och jag var inte ensam längre. Plus att jag fick tips om jobb. Wee.
Jag tycker om Paris. Imorgon har jag prov och jag har inte pluggat. Men det är muntligt.

jag tycker om min franska Mme

Jag och Mmen jag bor hos tittade precis på ett program om tysk konst. Hon vet att jag är konstintresserad så hon tipsade mig. Måste säga att jag fattade mer av det här än av deckaren igår. Deckare är fasiken komplicerade även på sitt eget språk.

Jag är så glad att jag bor här! Fattar inte hur jag kan ha sån tur. Ok hyra, fräscht, tvättmaskin, eget rum m balkong, tre stationer från skolan, wifi, katt och trevlig dam! Något som är lite komiskt är att det sitter lappar lite varstans m info om hur man ska göra och inte göra m vissa saker. Typ "stäng kylskåpet ordentligt" eller "kasta inte stora sopor här". Jag är inte den första inneboende hon har, hon har varit med förr och alla frågor är redan besvarade och saker fixade. Anledningen till varför jag ändå kollar nytt boende är läget. När jag slutat på Sorbonne finns det ingen anledning för mig att hänga i den här delen av staden längre. Jag vill till Marais! Eller i alla fall så nära som möjligt.

en crêpe i solen i Belleville

hittade världens mysigaste café idag btw. I Belleville. Lagom till flytten därifrån. En crêpe m fromage et jambon och efter det en café och en god bok. Om jag är i Paris?

attention! långt inlägg

det negativa med internet på rummet är att man sitter framför datorn hela tiden, och tiden har en förmåga att gå utan att man vet var den tar vägen. Hehe fast...det kanske är det jag vill? Jag har tråkigt. Gott folk, jag har tråkigt!!:D

Eller "tråkigt" är fel ord. Mer "rastlös". Ensam? Det är lördag kväll och jag har noll planer. Min nyvunna svenska vän har inte svarat och jag tänker inte höra av mig igen. Men palla gå ut ikväll, känner mer för middag och soft häng med Em, Sof och Jo... HEMLÄNGTAN!

Idag köpte jag ett headset, så numera nås jag över skype. Fett bra. Ska försöka m min familj i veckan.

Annars har det varit en allmänt chill dag. Segade mig upp ur sängen vid 11, då hade jag sovit i nästan tio timmar, men det behövdes. Mellan torsdagen och fredagen blev det cirkus två timmars sömn, p.g.a. diverse partajande och väntan på första métron. Men det var det klart värt, Justice var grymma.

Efter att ha inmundigat le petit déjeuner bestående av brioche m fikonmarmelad, youghurt och te, samt samtalat ett bra tag med min franska dam (ok, det var mest hon som pratade), begav jag mig ut i riktning mot Svenska Kyrkan. Väl på plats ägnade jag nästan en halvtimme åt deras dignande anslagstavla. Mest barnvaktande, men en och annan intressant lägenhet. Inte ETT ENDA jobb dock (som inte hade med barn att göra) så jag får se hur jag löser det. Kanske hoppades lite väl mycket på tavlan gällande jobb. Menmen, ska bli intressant att se vad jag hittar. OM jag hittar nåt... Börjar seriöst oroa mig över min ekonomi. Jag har redan gjort av med mer än jag räknade med, och Paris lär ju inte bli billigare nästa vecka än det är nu... Men jag vill unna mig en crêpe! Jag vill se Justice! Jag vill gå på museum! Fan, nej jag har inte åkt hit för att snåla. Här har man jobbat ett år och nu FÅR man ha kul. I värsta fall åker jag hem.

Franskan funkar. Irriterar mig dock på kursen mer och mer för var dag som går, VI PRATAR INGENTING!!! Eller ok, första timmen pratar vi, men då härmar vi bara läraren och säger inget fritt. JAG VILL PRATA!! Funderar seriöst på att anmäla mig till en prata-franska-för-nybörjare-kurs som jag läste om någonstans... Typ en timmes ENDAST konversation någon gång ibland. Perfect.

Folk är så snälla som skickar tips om vilka jag ska träffa och vilka jag ska prata med och var jag kan vända mig om jag är ensam eller om jag undrar något. När jag tänker på det måste jag framstå som ganska naiv som drar iväg, ensam, utan att känna en själ, till STORA PARIS. Men vafan. Med risk för att låta extremt självgod måste jag säga att jag redan från början känt mig lugn (eh ok, bortsett från första dagen, då jag blev av med och återfick min mobil, som var total panik!!). Jag inbillar mig att folket runt mig är mer nervösa än vad jag är.

HEJ VÄRLDEN!!!

finally! Möttes av min franska dam i dörren som log från öra till öra och sa: "j'ai la solution!"
Dagen då jag fick internet på rummet.

PARIS

jag är i Paris, jag pluggar på Sorbonne, jag bor hos en tant med en katt, jag åt pain au chocolat till frukost, jag såg Justice igår, jag har ett franskt nummer, jag läser franska métro, jag har mitt eget le navigo och nu ska jag gå och handla.