hemlös

människor är ett intressant släkte. För närvarande befinner jag mig på ett hostel, och här finns det många olika typer av människor. Känns som att jag är tillbaka till sommaren och tågluffen igen. Hur jag hamnade här? Ja, vad gör man om man har ett glapp på fyra dagar mellan sitt flyttande och vännen som man planerat bo hos plötsligt inte kan ta emot en? Hostel Aloha! Fråga till den spanske yngligen för två minuter sedan: "do I need a password for the internet?" Svar: "......." och lite senare: "yes?". Sorry, men spanjorer är verkligen inte de bästa på engelska.

för att spinna vidare på ämnet "fan för män" (se föregående inlägg) så blev jag ganska mycket väldigt upprörd idag också. Här går man från métron, kl är runt 22.30, och plötsligt stannar en ung fransos sin moppe och säger något till mig. Jag anar oråd, men vill inte vara oartig, så jag säger: "oui?". Svar: "vous voulez aller avec moi?", ett smile och en snabb rörelse mot bönpallen. NEJ!!!!! Fan. Vad är problemet med folk? Grejen var att den här snubben var ung, kanske 25, inte helt ful och när jag sa "non" så åkte han iväg direkt. Men skäms han inte?!?!? Plocka upp en jävla 19-årig svenska på gatan, har han inget bättre för sig? Är det normalt? Vad är det jag missar?

Jobbjobbjobb. Jag gillar att man får ta med sig mat hem när man stänger. Sallader, frukt, kakor, bröd, youghurt, chokladmousse... Kommer bli så himla fet av att jobba på det där stället. Vad har jag ätit för onyttigt idag? En mjuk chokladkaka, en halv pain au chocolat och en cookie. Mums.