Nej, jag ångrar inte att jag åkte hem. Hemhem alltså. Årets julafton innefattade (i kronologisk ordning) risgrynsgröt, bastubad m isvaksdopp, ostron och champagne, Karl-Bertil, julmiddag, klappar, nötter och choklad. En lagom traditionell jul. Och lagom dos familj.
Ursäkta min enkla humor, men igår när jag letade klappar med min bror hittade vi en mycket fin lapp. Det var ordning&reda som varit extra kreativa och fyllt en liten väska med diverse pappers-och skrivtillbehör. Den ultimata julklappen, aka: "julklappskit" (julklapp-skit). Det gjorde min dag.
Ett annat fint skämt hittade jag på en relativt välbesökt blogg och det handlade om Karl-Bertil. "Karl-Bertil Jonssons Jul" är en av de finaste filmerna jag vet, så jag kunde inte låta bli att bli lite lagom julupprörd när jag läste inlägget om hur bloggaren undrade när man ska "sluta sända den där kommunistskiten egentligen". Mitt i all konsumtion, som hör julen till numera, tycker jag att Karl-Bertil är ett alldeles underbart avbrott. Ett slag rätt i fejjan, som får en att ifrågasätta köphets och julklappsstress. Så: Rör inte min kompis! Utan att nämna några namn kan jag säga att bloggaren föreslog en annan typ av serie med ett annat namn: "Blondinbella spending cash".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar